alltid är det nånting...

Funderar på att döpa om bloggen till "Jennies klagoblogg"... Sen jag började lira inneb. igen så har jag haft jätte ont i foten och knäet. Nu har jag fixat en stödbinda till foten och det blev en enorm skillnad. Så nu när det börjar kännas ljust igen och som att jag kan träna en hel träning utan att foten kollapsar ja då går jag och får ansträngningsastma. Väldigt jävla onördigt och tråkigt :( Vår läkare har iaf skrivit ut bricanyl så imorgon ska jag iväg och hämta den. Hoppas att allt får flyta på bra efter det! Det känns så tråkigt att kunna vara med och träna en timme bara sen när vi börjar lira så måste jag kliva av efter bara nån match för att halsen krymper och jag hostar som en hyena.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0